Vad hände?
Jag blev lite nedstämd nu såhär på torsdagskvällen..
Jag började nämligen blicka tillbaka...
Saknar Skellefteå ibland.. man har bara en "hometown"
tror jag..
Saknar mina vänner..
Saknar det jag hade med mina vänner innan allt förändrades..
Vad har hänt?
Jag vet att vi alla utvecklades, flyttade åt varsitt håll, nya liv, nya intressen.
Jag kan känna att jag saknar det.. som det var förrut.
Vad har hänt?
Med vissa känner det som att vi glider längre och längre ifrån varandra..
Varför?
Bara för att vi bor på olika delar av Sverige?
Jag saknar min vän som bor på en plats på jorden..
där det påstås att solen aldrig ler...
Jag vill att du ska veta det..
vet inte om du var medveten om det!
Vi borde höras av.. var allt för länge sen nu!
Jidder..
Klockan är mycket.. men jag är fortfaranade uppe.
Väntar på att T ska komma hem från en bortamatch. (som de för övrigt vann med 8-1!!)
Vad gör man inte för att få träffa sin sambo, om bara för en liten stund?
Vi har inte setts på ett bra tag, senast var måndagkväll.. annars har vi bara setts för nån minut för att
säga hejdå innan man åker till jobbet, eller hej då jag kom hem igår natt efter en utekväll med jobbet!
Längtar till helgen, då är jag ledig och då ska vi hitta på lite skojsigheter
(som att gå på IKEA, till min stoora förtjusning:)
Jag har kikat runt på Ky.se litegrann för att läsa lite om en utbildning jag är sugen på..
jepp..ni läste rätt, känner att de kanske är dags att ta tag i sig själv!
De jag går och grubblar över ständigt är.. är jag verkligen redo för det?
Är jag verkligen mogen för den utbildningen jag vill ge mig in på?
Jag tror att jag går och är rädd för att växa upp.. på riktigt!
men de är nog dags nu.. jag tror inte att jag kan blir redo för det eller mogna först.
Jag tror att jag bara måste kasta mig in i det.. och mogna därefter utbildningens gång..
då finns det ingen återvändo.
oj... djupa funderingar.. ja vi får se vad tiden utvisar!
God natt.
Back in Buisness!
Oj.. de var verkligen länge sedan jag skrev och publicerade någonting här sist!
Vet som inte vad jag ska säga.. annat den att jag släppte bloggen, gick in i en
radioskugga, försvann totalt!
Jag har varit in och kollat lite och så.. men inte gjort så mycket mer!
Det har varit fullt ös, finns mycket att säga! I vilken ände ska jag börja??
Jag tror att jag börjar där de senaste tog vid. Att jag hade äntligen köpt en röd klänning, istället för en svart!=)
Då hade inte sommaren ens börjat och jag var redo att ta sommaren och beachen med storm!
Kort efter det inlägget, fick jag en välförtjänad semester! 3 veckor uppe i mitt kära norrland.. jag och sambosen kunde knappt bärga oss!
Vi packade den blåa pärlan och susade genom Sverige, Det som slog mig då var att...jag bor i ett underbart fint land! Stora gröna ängar, vackra kyrkor, fint mörkblått vatten! Jag som många andra tar Sverige för givet och reflekterar inte över hur oerhört bra vi har det och att vi har en vacker natur!
Att vi hela tiden strävar efter att komma bort från Sverige, att sola och bada i piña colada i ett stekhett kreta. Charta oss hit, charta oss dit.
Oj, va djup jag blev nu helt plötsligt! men ibland skadar det inte med lite eftertanke!
Semestern var underbar, inte för att vädret var det bästa, utan det var att jag hade semester.. min semester!
Midsommaren firades i sambosen morföräldrarsstuga.. underbart stillsamt, bra start på semestern! Grill, skratt och gott sällskap! Sen fortsatte vi vidare till mina föräldrar för lite stökande men samtidigt avkopplande.
Sen komme de jag väntat på så länge, festivalen.. det var 2 år sen sist. Dock måste jag säga att det var roligast på förfesterna.. ute vet jag inte om jag uppskattade de lika mycket som förrut! Jag känner mig stundals väldigt gammal, trots min unga ålder! Jag har växt ifrån det där lite, samma eoforiska känsla infanns inte. Jag antar att jag hade lite för stora förhoppningar och visioner om hur de skulle vara.. kanske jag ska undvika det nästa gång och ta de som de kommer?!
Sen jag minns jag inte allt i detalj vad som hände resten av semestern.. jag och T var överallt och ingenstans! Försökte träffa den och den och göra det och det! Har konstaterat att om det var möjligt med kunna celldela sig själv så att Emma 1 kunde vara med den. Emma 2 skulle kunna koppla av själv. Emma 3 skulle vilja vara med familjen mer. Så vore jag väldigt intresserad!=) inget är enkelt.. vi styrs av de val vi gör men även andras!
De som också slog mig under semestern var att vissa saker har förändrats, både till det bättre och de sämre!
Som min gode vän Malin uttryckte det.. så har man hamnat i en form av komplicerad vårdnadstvist! Där vi är barnen och De är föräldrarna.. vem ska vara med vem och när, var och hur? så att de inte stör den andre?! Hur kommer de att tolkas om jag gör så eller Så? Barnet älskar sina föräldrar, men vad ska de göra när föräldrarna inte älskar varandra?! Jag tror och hoppas att de ska bli bättre!
Dock hade semestern sina stora ljusglimtar också! Jag och sambosen fick mycket värdefull tid tillsammans, bort från den gråa vardagen och en underbar finlandskryssning på Årsdagen! Tack för att du finns!
Jag upptäcker för varje gång som jag träffar en viss stumpa..så blir jag mer och mer kär i henne! Den lilltjejen som anlände till våra hjärtan för nästan 3 månader sen.. Lilla E! Nu längtar bara tills nästa lilltjej eller kille som ska anlända till våra hjärtan.. om snart exakt för 2 månader för att vara exakt!=) Lyckan är att få vara moster!
När jag återvände till Götet kändes de tungt.. alltid tungt att komma tillbaka till jobbet efter semestern! men man får blicka framåt och nu i helgen som var, åkte jag upp igen till Norr och fick se lilla E döpas.. Jag är inte så särskilt kyrklig av mig, men dop är oerhört vackert och fin cermoni! En hyllning till ett nytt liv!
Här i lägenheten är det mörkt, utanför smattrar regnet, kraftiga vindar och gråa moln.. de känns som september eller oktober! Hösten har sina höjdpunkter också.. hockeyn kommer igång igen, alltid lika roligt! Sen har vi bestämt oss för att göra lite nya investeringar till boendet och förhoppningsvis *peppar peppar* ska hyresvärden göra om vårat kök! *HOPPAS*
Oj.. så här långt har det aldrig blivit förut, har du kommit dig hit så grattis!=) Att du orkade stå ut med mina filosoferingar och funderingar!
Ska nog göra ett litet bildkollage som illusterar min/vår sommar 2008.. fast den är ju inte ritkigt slut än!
Hoppas jag!
På återseende.. snart!
Kram Emma
Framtidsångesten är dämpad.. lite grann i alla fall!
Vad ska jag bli när man blir stor??
Många jag känner vet precis va de vill bli och redan gör det, pluggar eller liknande!
Vissa jag känner kan inte bestämma sig va de vill bli, de har många olika utbud att välja på..
de har den ångesten!
Min ångest är långvarig, och ihållande! De hela började när jag tog studenten,då visste jag absolut inte vad jag ville bli.. hela världen låg för mina fötter, om man ska använda klychor! Ansåg att jag skulle jobba på och låta de komma allt eftersom, poletten skulle trilla ner så småningom(klycha nr.2)
Nu i år, juni för att vara exakt var de 4 år sen jag tog studenten!
Tiden bara springer i väg, var har den tagit vägen?
De "tragiska" med de hela är att jag för ett par veckor sen inte hade en SUSNING om vad jag ville bli.
Nu efter 4 år är jag både större(på alla bredder) klokare, erfarare och visare!
så varför trillar poletten inte ner förrän nu?!
Tjaa.. allt tar sin tid antar jag, men jag är glad att jag har kommit till insikt om vissa saker och ting,
jag känner att jag är på rätt spår och ångsten har lättat någor från mitt bröst!=)
Nu blir de sängdags, är trött och sliten!
Go natt!
Fjuttiga problem..
Sitter just nu och tittar på kanal 5 "Fetman tog hennes liv"
Reneé blott 29 år gammal och hon väger närmare ett halvt ton!
Jag blir förvånad och äcklad, hur kan de har gått så långt?
Hon har två döttrar och de senaste 4 åren har inte hon kunnat ta hand om dem,
för hon kan inte ta sig ur sängen själv. Hennes BMI är 113!
Samtidigt på tv3 visar de "Top model special: Supermodeller"
om Supermodellernas skönhet, platta magar och tonvis med pengar.
Där visar det även glamorens baksida, med drog och alholberoende.
De får en att fundera och tänka efter. Är något av de ovanstående värt det?
Va tycker du?
Själv har jag smygit och grämt mig över min badring som jag har runt magen.. att jag börjar se lite små "fet" ut!
men när man ser båda programmen (jag är expert på att zappa) Så känner jag att mina problem är fjuttiga i jämförelse vad Reneé går igenom, eller Supermodellernas beroenden eller va de nu kan vara!
Tyvärr överlevde inte Reneé pga av sin fetma och denna dokumentär är en bra varnings signal... till alla!
Adios
What??!!
Det är något vi gör varje söndag, åker och handlar och köper mat + aftonblad med bilaga.
Att läsa söndagsbilagan tar alltid en evighet! Det står alltid så mycket intressant i den, måste nästan alltid
läsa allt! Tobbe hinner plöja igenom sporten och tidningen under tiden, när han är färdig med dom tycker han att det är hans tur att läsa bilagan, men jag läser fortf. bilagan.. han suckar.
Varför jag berättar detta är att... i veckans söndagsbilaga läste jag en sak som fick mig att rysa, bli äcklad och så mycket mer! Läser alltid "Fråga Malena" kärlek och sex-spalten. Det är alltid facinerande att läsa om olika männsikors frågor och problem angående relation och sex! När jag fick läsa detta, blev jag paff.. hur kunde detta gå så långt?!
Här kommer brevet till Malena från en en kvinna som heter(?) Marlene. Jag råder er att läsa om ni vågar...
Söndag 12-13 Augusti 2007
"Jag och min sambo är båda 30+ och har två barn tillsammans med. Min sambo har väldigt dålig hygien. Det kan gå cirka tolv veckor mellan gångerna han duschar och då är det efter mycket tjat och bråk.
Han borstar aldrig tänderna och har redan tappat hälften av dem på grund av att de ruttnade.
Kallingarna byter han endast när han har duschat.
Sin dåliga hygien ursäktar han med att han tycker att det är JOBBIGT att duscha eller bada.
Det här drabbar vår relation, vi har haft någon form av sexuellt umgänge på över tre år. Jag har frågat honom om han tröttnat, men han säger att han visst vill ha sex med mig. Han tycker inte att det är så farligt att han är "lite" skitig och kan inte fatta att jag tappar lusten totalt.
Jag har börjat fundera på att separera från honom på grund av det här. Jag älskar honom och vill att vi ska kunna ha ett fungerande liv ihop, men jag orkar inte tjata om hans hygien längre. Jag vill kunna ligga och mysa utan att få kväljningar. Fick nyligen kasta vår säng som bara var ett år gammal på grund av att den luktade så mycket svett."
Jag vill inte kommentera de där brevet, även om jag kan.
Det finns många ord att säga om det, men när ni läser detta tänker ni nog samma sak som mig..
bland annat..Hur kan det gå så här långt?!
Tur att jag har en renlig sambo..
Ciao..
